Du ser kanske grannen men, vet inget om han/hon ni hälsar aldrig, den som sitter själv ser du men, personen sitter själv ändå. En liknelse är att den som är ensam är en ö, ser allt runt om men, den finns där ensam.
Så känner jag mig ibland! Fast man har massor av människor runt om sig på jobb, bland vänner ja, så kan jag känna mig osynlig. En ganska obehaglig känsla.
För att en annan gång så känns det inte så, fast det kan vara samma människor!!!!!
Någon förklaring på det någon?
Kanske behöver det vara så för att man ska uppskatta de man har! Kanske det är långsökt:))
Nä, nu ska det bli en tur med pågarna
Ha en bra kväll!
Kram på dig!
